Ma-Linns blogg

Vi åkte till Leos lekland igår, och självklart hade jag med mig kameran. Ett kort hann jag ta innan batteriet tog slut. Så typiskt… Jag får vänta på att Krister har redigerat lite bilder (för han hade med sig systemkameran) så kanske jag får sno några av honom.Vi hade några roliga timmar där, Milo var totalt genomsvettig när vi åkte hem!

Jag köpte förresten en ny mobiltelefon igår. Min gamla var ju minst sagt opålitlig, så hälften av gångerna någon har ringt hör jag det inte, för den låter inte. Men nu är det ändring på det! Om jag bara kan lära mig hur min nya telefon fungerar. :mrgreen:

Igår kväll somnade Milo efter mycket trassel någon gång efter 22. Allt var fel: han ville inte borsta tänderna och absolut inte gå på toa och bråk bråk bråk. När jag väl hade lyckats var Vide fortfarande vaken och även om han var trött och somnade i min famn efter ett tag vägrade han sova själv, utan vaknade så fort jag lade ner honom i sin säng. Efter många om och men somnade han strax efter tolvslaget och jag stupade i säng vid halv 1. *pust*

Ikväll var allting helt annorlunda! Jag är förkyld och känner mig allmänt risig, så när Vide hade ammat och somnat när klockan var 19 gick jag och lade mig med honom för att vila en stund. Efter ungefär en timme vaknade jag till av att Milo kom in för att ge mig vatten och en bok. ”Känns det bättre nu, mamma?” Det är en omtänksam liten grabb jag har. Jag somnade om igen och vaknade en timme senare. Bredvid mig ligger Vide och sover, och på andra sidan honom ligger Saga. Tuula ligger nedanför Saga och sover, och nere vid mina fötter ligger Milo med huvudet på mitt ena ben med en arm runt Theo och den andra armen runt kaninen Peppe (ett mjukdjur).  Där har han somnat, antagligen i väntan på att jag skulle vakna. Om jag bara hade haft ett kort att visa på vår härliga röra i sängen!

Krister berättade att Milo hade gått upp med Peppe som jag skulle få låna att mysa med. När Krister kom upp låg Milo i sängen och vilade och ville inte stiga upp. Tänk så olika kvällarna kan vara!

Dåligt med inspiration och tidsbrist kan väl sammanfatta varför det varit så tyst under veckan som gått. Vide har börjat sova så oroligt på kvällarna och inte duger det med pappa när han vaknar heller. Nej, mamma ska det vara och helst vill han ligga bredvid mig i sängen hela natten (vilket han får -allt för husfriden!).

För bara några minuter sedan vände han sig från mage till rygg för första gången. Han gillar verkligen inte att ligga på mage så oftast blir han bara sur och lägger sig och dunkar ansiktet i golvet. Nu kom han på att man kan vända sig och sken upp som en sol när han hamnade på rygg.

Vides favoritsysselsättning är nog att titta på storebror. Här om dagen spelade jag och Milo fotboll och Vide tittade på och skrek och skrattade om vartannat.  Jag försökte mig på att filma med min kamera, men det gick inte så bra att sparka boll och filma samtidigt. Dessutom är det inte så bra kvalité när man filmar med kameran. Jag ska försöka lägga upp den sedan i alla fall, om jag förstår hur man gör…

Vädret på sistone har ju varit mindre bra, inget sol- och badväder precis. Däremot shoppingväder! Jag har köpt kläder till Milo som har lyckats växa ur nästan alla sina kläder i sommar. Jättemycket fina kläder har han fått (tack till min mamma för det ekonomiska bidraget :-)) och hittills har han nästan inte använt något utom sina nya pyjamasar med brandman och polistryck. Är det inte typiskt, jag som har köpt så fina kläder!

(Förresten har jag också fått en del nya kläder, även om jag inte växer ur mina… Jag tror att det är dags för en garderobsrensning, för det är ganska mycket kläder som bara ligger och tar plats.)

Japp, idag firar vi fem år som gifta! Upp och ner går det väl i alla förhållanden, men jag tycker att det mest går uppåt för oss.

Jag ville så gärna ta en bild av oss under rönnen idag (samma rönn som funkar som dumper i Milos lekar, och som vi gifte oss under) så här på fem-års dagen. Att jag sedan inte kunde hålla mig för skratt på någon av bilderna förstörde ju liksom den romantiska looken…

Krister kom och hämtade oss idag, så nu är vi hemma efter en hel veckas semester. Jätteskönt har det varit, men jag har saknat både Krister och hundarna!

Milo har också haft en bra vecka, men den var nog ganska intensiv: han somnade nästan genast i bilen och sov hela vägen hem (vilket resulterade i att han somnade alldeles nyss, och klockan är nästan 12 nu).

Vide höll sig vaken den första timmen, han har inte alls förstått att små barn ska sova i bilen!

Chauffören får vara med på en bild också, bara för att han är så snygg! Jag älskar dig, Krister! ♥

Idag blir Vide 6 månader. Jag har inte riktigt hängt med, han är ju ingen liten bebis längre. Plötsligt slukar han stora portioner av mat och gröt. Igår gnagde han i sig stora delar av min nektarin, och visade tydligt och högröstat när han ville ha mer. Maten får gärna ha lite bitar i sig, för han gillar att få gnaga och är inte alls en sådan som får kväljningar av bitar. Mjuka frukter som vattenmelon och nektariner äter han gärna genom att sitta och gnaga loss bitar från en större bit.

Dessutom har han lärt sig att sitta riktigt stadigt de senaste dagarna, även om man gärna vill ha en mjuk kudde bakom i fall han slänger sig bakåt i något av sina många glädjeutbrott eller tippar över när han sträcker sig för långt. När det gäller att förflytta sig händer inget alls, Vide ligger helst bara på rygg och rör sig inte mer än att han snurrar runt i cirklar. Han har kunnat vända sig till mage i två månader, men är inte särskilt förtjust i att ligga på mage så han blir bara arg.

Sömnen är det si och så med. Han sover verkligen inte hela nätterna, men det gjorde inte Milo heller förrän han var kring ett år. De senaste nätterna har han sovit oroligt och vaknat många gånger, men det sägs ju vara ett utvecklingssprång när de är kring sex månader, så jag hoppas att det är därför. I vanliga fall vaknar han två gånger per natt för att äta och somnar om direkt. Helt okej tycker jag -särskilt som han brukar sova till 8 på morgonen också.

Igår eftermiddag och idag har vi haft åska och regn, men innan det började igår var det jättevarmt ute och vi lekte här på gården.

Vide fick sitta  i vagnen.

Lite svårt för den oinvigda att se, men Milo kör dumper:

Både jag och Milo klättrade i träd (för övrigt den rönn som jag och Krister gifte oss under):

Milo med en lite galen trädklättrar-blick!

Nu är alla sex kusiner samlade här hos mormor/farmor och morfar/farfar. Det är full fart hela dagarna och stor konkurrens om morfar/farfar bland de minsta (utom Vide). Min pappa har traktorer -flera. Traktorer är visst det mest spännande som finns när man är ungefär 2-4 år. Pappa är väldigt generös med sin tid och traktor-turerna blir ganska många. Idag fick de åka på en alldeles speciell utflykt och lyckan var fullkomlig:

Med var sitt paraply och möblerna från lekstugan åkte de iväg. Vem behöver tivoli när man har traktor? ;-)

Vide är väldigt populär hos sin näst äldsta kusin Engla, som mer än gärna leker och pratar med honom. Vide är inte alltid med på noterna, men tycker nog att det är ganska spännande i alla fall med lite underhållning.

Vides kläder idag har vållat viss förrvirring hos de äldre kusinerna. Han är väldigt söt fast han ser ut som en flicka, tyckte Engla och Edvin envisades hela dagen med att kalla Vide för hon. Tänk så tidigt det blir befäst det där med tjej- och killfärger!

Själv har jag varit ute och sprungit idag! Det var ganska många år sedan jag senast sprang, och jag hade knappast kommit igång om inte Krister hade peppat mig ett bra tag nu. Tack för det, älskling! Nu gäller det bara att hålla igång också, det är ju så lätt att man hoppar över en gång -som blir till två gånger som blir till tre…

Riktigt skönt kändes det efteråt i alla fall och än så länge (peppar, peppar) känner jag inte av fogarna  heller. Förhoppningsvis är det början på en ny bra vana!

Nu har jag, Milo och Vide åkt till mina föräldrar. Kvar i Holmsund lämnar vi Krister (så att han kan få jobba så mycket han vill) och hundarna (så att det blir lite semester för mig också).

Milo har sett fram emot den här resan länge. Dels att åka buss, men framförallt att få hälsa på mormor och morfar -och traktorerna!

Den två timmar långa bussresan började bra med att Milo efter fem minuter frågade: Är vi framme snart? Just då kändes det som att vi hade en mycket lång resa framför oss, men efter distraktion med godis (ibland är det väl okej med mutor?) och böcker gick resan riktigt bra. Vide satt i mitt knä och höll sig vaken till Lövånger innan han somnade och sov resten av vägen.

En förväntansfull resenär på buss-stationen i Umeå.

Lillebror är helt ovetande om vad som väntar.