Mina stora små barn har haft varsin premiär:
Milo har sovit över! Hos farmor och farfar har han visserligen sovit många gånger, men de bor så nära och där är han så trygg, så det räknas liksom inte. I lördags fick han sova över hos kusinerna i stan, Edward, Alwin, Tilde och Måns. Ganska spännande var det och när vi först frågade om han ville stanna och sova där var svaret ”jag vet inte om jag vågar”, men när vi försäkrat honom om att vi skulle komma och hämta honom om det blev för läskigt bestämde han sig för att prova -och det gick ju hur bra som helst!
Jag minns själv när jag sov över hos kompisar och kusiner som liten. Det var mysigt att ligga i mörkret och prata, men pirrigt och lite läskigt att inte ha mamma och pappa i närheten och konstigt med andras vanor och rutiner som inte var som de man själv var van vid. Jag tror absolut att det är en bra erfarenhet även för en stor liten fyraåring att sova borta!
Vide har premiärat idag: första inskolningsdagen på förskolan! Efter att ha suttit klistrad mot mig den första kvarten släppte all blyghet och innan vi gick hem hade han lekt tittut med en fröken, sprungit omkring och visat en fin skalbagge för både barn, fröknar och föräldrar, dansat, blivit arg när något barn tog hans leksak och byggt torn tillsammans med en liten kille.
Jag tror att det kommer att gå jättebra! Vide är mer framåt än Milo var (och är) och det beror säkert till viss del på att man måste lära sig att ta för sig när man har en storebror. Han är inte den som låter någon ta ifrån honom det han leker med och han är inte särskilt blyg heller. Bara han klarar att släppa mamma och pappa så kommer det att bli så bra.
Det blir jag som tar den här inskolningen. Krister tog hand om Milos, för då jobbade jag natt och låg och sov halva dagarna så det är väl inte mer än rätt att jag får ta Vide då.
Premiär nummer tre då? Ja, den är min. Jag har för första gången hållit i en fågelspindel och handskats med giftormar. Läskigt men roligt. Eller, spindeln var inte läskig alls, bara lite jobbigt att premiären skedde med massor av tropikhusbesökare som åskådare -åskådare som förväntade sig en van och orädd skötare så då var det bara att ta på sig den rollen också! Giftormarna däremot orsakar adrenalinrusning, det tar nog ett tag att vänja sig vid dem. Fast tid har jag, jag kommer att jobba minst året ut på Tropikhuset så det hinner nog bli fler premiärer för mig innan året är slut!
(japp, studierna får vänta. Kanske till vårterminen, men troligare är att det blir nästa höst. Det beror på hur Krister mår, och hur bra tropikhuset går!)


