Jag har tagit upp ämnet förut: tystnad. Alla småbarnsföräldrar vet det: så länge barnet/barnen är vakna betyder tystnad dåliga saker. Senast jag skrev om det handlade det inte om något värre än att Milo bjöd Vide på lite chips. Idag däremot…
Jag satt och kollade av datorn och Vide sprang omkring i bara blöjan och lekte i samma rum. Så småningom försvann han ut till toan. Det är något av hans favoritrum, det är spännande med hårborstar, salvor och allt annat som finns där inne. Efter en stund tänkte jag faktiskt att det var ovanligt tyst, men kunde inte komma på något han kunde hitta på inne på toan som var tillräckligt dumt för att jag skulle behöva gå och kolla ( öppnar han toaletten hörs det och toaborsten står oåtkomlig). Så jag satt kvar.
Några minuter senare kommer Vide gående med något i handen. Det ser ut som en tvättlapp. Med bajs på. När jag kollar närmare ser det nog ut som att också Vide har bajs på sig. Ja, faktiskt: hela Vide är insmord i bajs. Jag tar tag i honom – och försöker hålla i de få rena delar av honom jag hittar- och följer de små fotspåren av bajs in till toan.
Hela golvet är insmort med brunt klet. Toaletten. En dosa till Playstation. Skåpet. En pyjamas. En av få saker som inte är kladdigt av bajs är Vides blöja som han tagit av sig. Ett bad och en grundlig städning senare står han här bredvid mig, söt som socker, och ser alldeles bedårande och alldeles oskyldig ut.
Någon som vill köpa en 13-månaders kille? Passa på, rea idag! Om jag bara hade hittat sladden till kameran så hade jag visat några mycket säljande bilder på honom också.