Men idag: jag och Vide har varit på inskolningen (som verkligen går bra än så länge, han leker på egen hand och kollar bara till mig någon gång ibland) och när vi kom hem fick han lunch och somnade sedan i min famn innan klockan var tolv. T o l v! Helt klart en bonus med att börja förskolan!

Milo har sovit över! Hos farmor och farfar har han visserligen sovit många gånger, men de bor så nära och där är han så trygg, så det räknas liksom inte. I lördags fick han sova över hos kusinerna i stan, Edward, Alwin, Tilde och Måns. Ganska spännande var det och när vi först frågade om han ville stanna och sova där var svaret ”jag vet inte om jag vågar”, men när vi försäkrat honom om att vi skulle komma och hämta honom om det blev för läskigt bestämde han sig för att prova -och det gick ju hur bra som helst!

Jag minns själv när jag sov över hos kompisar och kusiner som liten. Det var mysigt att ligga i mörkret och prata, men pirrigt och lite läskigt att inte ha mamma och pappa i närheten och konstigt med andras vanor och rutiner som inte var som de man själv var van vid. Jag tror absolut att det är en bra erfarenhet även för en stor liten  fyraåring att sova borta!

Vide har premiärat idag: första inskolningsdagen på förskolan! Efter att ha suttit klistrad mot mig den första kvarten släppte all blyghet och innan vi gick hem hade han lekt tittut med en fröken, sprungit omkring och visat en fin skalbagge för både barn, fröknar och föräldrar, dansat, blivit arg när något barn tog hans leksak och byggt torn tillsammans med en liten kille.

Jag tror att det kommer att gå jättebra! Vide är mer framåt än Milo var (och är) och det beror säkert till viss del på att man måste lära sig att ta för sig när man har en storebror. Han är inte den som låter någon ta ifrån honom det han leker med och han är inte särskilt blyg heller. Bara han klarar att släppa mamma och pappa så kommer det att bli så bra.

Det blir jag som tar den här inskolningen. Krister tog hand om Milos, för då jobbade jag natt och låg och sov halva dagarna så det är väl inte mer än rätt att jag får ta Vide då.

Premiär nummer tre då? Ja, den är min. Jag har för första gången hållit i en fågelspindel och handskats med giftormar. Läskigt men roligt. Eller, spindeln var inte läskig alls, bara lite jobbigt att premiären skedde med massor av tropikhusbesökare som åskådare -åskådare som förväntade sig en van och orädd skötare så då var det bara att ta på sig den rollen också! Giftormarna däremot orsakar adrenalinrusning, det tar nog ett tag att vänja sig vid dem. Fast tid har jag, jag kommer att jobba minst året ut på Tropikhuset så det hinner nog bli fler premiärer för mig innan året är slut!

(japp, studierna får vänta. Kanske till vårterminen, men troligare är att det blir nästa höst. Det beror på hur Krister mår, och hur bra tropikhuset går!)

Resultatet ser ni här:

Kusin Nora (som vi hade haft besök av dagen före) dök helt oväntat också upp, men det ingick inte riktigt i Milos planer. Han har lite svårt för oväntade  förändringar och hade ganska svårt att acceptera att Nora också var där, så hon fick inte riktigt vara med och leka. Jag offrade mig och hängde med henne några vändor i leklandet, men usch så varmt det blev!

Dagen efter hade vi också äventyr på schemat. Jag och barnen lämnade pappan hemma för en vilostund och gick till Storsjöparken för att mata ankorna och leka på lekplatsen. Vi började med matningen som var ganska spännande för både Milo och Vide. Ankorna var minst sagt närgångna och hade inga problem med att ta mat ur händerna på oss. När brödet var slut traskade ankorna ut i vattnet igen -och likaså gjorde Vide! Plums sa det och jag fick hala upp en genomblöt skrikandes Vide ur vattnet. Han hade nog inte alls tänkt ta sig ett dopp utan tog bara ett steg för mycket för strandkanten var igenväxt med växter som gjorde att man inte riktigt såg var vattnet började. Inte mycket att göra åt, vi fick vända hem igen utan någon lekparkslek. Tråkigt tyckte Milo, och antagligen Krister också som inte fick vara ifred så länge som han trott!

Jag blev faktiskt inte ens rädd när Vide drattade i, jag hade bara väntat på det. Vide däremot blev ganska rädd och skrek tills storebror förbarmade sig över honom och gav honom en bit kexchoklad -då blev det tyst på en gång.

I helgen är det jobb som gäller för mig, så jag ska gå och lägga mig så fort håret är torrt. Jag och hundarna har varit ute och sprungit längs elljusspåret i mörkret. Det var ganska öde där på lördagskvällen, vårt enda sällskap var en katt som panikslaget klättrade upp i ett träd när den såg oss, flera paddor som skrämde hundarna och två fladdermöss som följde med oss några hundra meter.

Det är motigt att ta sig ut, särskilt efter att ha jobbat en hel dag, men efteråt är det alltid lika skönt!

Tips på en nyupptäckt men gammal teveserie -jag bara måste dela med mig!- som vi har skrattat oss igenom hela första säsongen av: brittiska Coupling. Jag fyndade boxen med samtliga säsonger på rea, och efter första avsnittet var vi nog ganska besvikna båda två på töntiga pålagda skratt och halvdåliga skämt. Men från avsnitt två och framåt hörde vi inte ens de pålagda skratten och jag har flera gånger skrattat så tårarna runnit. Måste ses!

Och om någon råkar känna någon som har vana av att jobba med ormar, ödlor, giftormar, sköldpaddor, apor och andra djur och vill börja jobba typ NU kan ni väl hojta till! ;)

Som tur är tycker Vide om sin mamma ändå:

Tur att han är söt.

Nu klarar vi oss inte utan det. Både jag och Krister vill ha mer och mer. När det tar slut måste vi genast få tag i något nytt. Lagligt eller olagligt, det är lite olika.

Vad är det jag pratar om? Har vi blivit någon sorts drogmissbrukare? Tja, på sätt och vis:

Teveserier! Vi började nog mest för att vi inte orkade se en hel film. Alla filmer blev oavslutade för att vi var för trötta på kvällarna, så då passade det ju perfekt med någon teveserie med avsnitt som aldrig överskrider en timme. Hemmet är numera översvämmat av olika serieboxar (för de flesta köper vi faktiskt helt lagligt). Det är ju så praktiskt för vi lyckas aldrig följa någon serie på teve, men med boxarna kan vi kolla när vi har tid och lust själva.

Om det finns fler trötta småbarnsföräldrar eller kanske bara andra teveserieberoende så finns det ett antal boxar till utlåning här: House, The Wire, Six feet under, Weeds, The Office, Arrested development, Greys anatomy, 24, Playa del Sol… Och så vidare, vi har det mesta!

Vide verkar inte ha ärvt brorsans sovvanor utan vaknar kring 7-8 på morgonen -och jag vet, det är många småbarnsföräldrar som skulle tycka att det är sovmorgon. Milo har skämt bort oss helt enkelt!

Ibland tar livet vändningar man inte kunde ana, många gånger bra och ibland dåliga. Den här gången var det dåligt, därav tystnaden från min sida. All energi har gått åt till att hålla ihop vardagen. Jag kan inte heller säga att det är bättre, det har nyss kommit ett bakslag och det känns som att det börjar från början igen. Hur som helst hade jag inte tänkt gå mer in på vad det handlar om, det är för privat för bloggen.

Jaha, dagsläget då?

Vide och Milo har precis tillfrisknat efter vattkoppor. För Milo var det otroligt lindrigt, trots att han hade ganska många koppor klagade han inte en enda gång på att det kliade och han hade ingen feber. Vide hade det lite värre med jobbiga nätter och kliande vattkoppor i öron, näsa och mun -fast jag hade målat upp ett skräckscenario så det kändes ganska lindrigt ändå. Skönt att ha bockat av det från listan och praktiskt att få göra bort det när jag ändå var hemma med barnen.

Vide övar sig på att prata hela dagarna, har äntligen börjat sova hela nätterna (med ett litet avbrott nu för vattkopporna) och har ett fruktansvärt humör. Hans temperament är verkligen utan dess like.  Som exempel kan jag berätta om hur han vaknade i natt och jag kom och lyfte upp honom ur sängen. Tydligen var det inte mig han ville ha utan pappa, så då började han nypas och sparkas och skrika AJAJAJAJ AJEEE! tills den stackars trötta pappan kom och hämtade honom -då tystnade han ögonblickligen. Som tur är har han en väldigt charmig sida också med massor av bus och kramar till både människor och hundar. Det gäller bara att komma ihåg det när han är så där galet arg!

Milo är i en härlig spindelmannen/prinsessa-period. Härlig kombination tycker jag! Ena dagen ska han vara tuff i spindelmannendräkt och nästa ska han vara vacker prinsessa med parfym, nagellack och läppstift.

Han fick underkänt på hörselprovet på 4-årskontrollen -vi har länge misstänkt att han hör dåligt- och efter några vändor hos läkaren har de konstaterat att han har vätska bakom trumhinnorna som ska åtgärdas med en operation då de skär upp trumhinnan och stoppar in ett litet rör. Den operationen kommer inte att genomföras förrän under hösten för läkaren sa att det kan gå till sig under sommaren. Det tvivlar jag starkt på, men vi får väl snällt vänta.

Jag har gått från föräldraledig till arbetssökande. Troligtvis kommer jag att jobba på tropikhuset en del under sommaren och när hösten kommer tänker jag sätta mig i skolbänken igen. Vad jag ska läsa har jag inte riktigt bestämt, men alternativen är sjuksköterska, receptarie, sjukgymnast och vårdadministratör. Något vård/medicinsktrelaterat alltså. Jag misstänker att jag aldrig kommer att bestämma mig heller, hur gör man?? Fy vad jag är avundsjuk på alla som vet vad de vill jobba med!

Jag tror att jag avslutar med litet Milo-citat:

Jag och Milo sitter på bussen och bakom oss sitter ett gäng typiska fjortistjejer och pratar och skrattar. Milo lyssnar en stund och säger till mig: Vad konstigt de pratar. Är det människor??