Archive for september, 2009

Framsteg


2009
09.29

Nu har det varit tyst några dagar, men det beror inte på att jag inte överlevde helgen! Tvärtom så gick det väldigt bra. En bidragande orsak var att snälla svärföräldrarna bjöd på middag  både lördag och söndag (stort tack för det!), ena dagen dessutom med tillhörande leksällskap för Milo i form av fyra kusiner. Mycket uppskattat!

Vide tillbringade helgen med att öva sig på nya färdigheter. Han kryper inte riktigt utan tar sig fram sittandes på rumpan, men ibland ställer han sig på alla fyra och kryper en bit, så han lär sig nog så småningom. Och när man ändå är i farten kan man lära sig fler saker, tyckte Vide så nu drar han sig upp till stående mot allt tänkbart. Inga bulor än, men ganska många olyckliga stunder när han faller -tur att han inte har så långt till golvet!

Nu gäller det bara att barnsäkra hemmet igen. Det var ju inte så länge sedan Milo var liten, men ändå har jag helt tappat stinget och Vide verkar alltid ligga steget före. Viktigast är väl att lära sig använda trappgrinden, och att lära Milo att han inte får öppna den hela tiden…


Igår gick vi till öppna förskolan på förmiddagen, for hem en snabbis och åt lunch och sedan gick vi på barngympa, en aktivitet som Milo tycker är jättekul, och det är så roligt att titta på honom när han vågar ta för sig och springa omkring med de andra, han som kan vara så blyg ibland. Idag har vi varit på bibliotekets sagoklubb och det tycker Milo också är riktigt roligt (fast i morse när jag frågade ville han vara hemma och baka muffins istället…). Det är skönt att ha några aktiviteter utöver förskolan, både jag och Milo är nöjdare när vi får göra lite saker!


Sist av allt: Grattis i efterskott Bosse! Får vi skylla på att vi är upptagna småbarnsföräldrar/egenföretagare? Eller bara förvirrade kanske? :-)


0909271 0909272 0909273

Det är lättare sagt än gjort att få en krypande bebis på bild. Inte en enda bild på Vide som står har jag lyckats få till heller, men någon gång ska jag väl hinna med!

Ensam


2009
09.25

Krister har nyss åkt, han ska till Stockholm i helgen och kommer hem på söndag kväll.

Jag är ”ensam”.

Så ensam man nu kan vara med två barn, tre hundar och tre katter. Ensam vuxen, kanske jag borde skriva. Ensam om att ta ansvar, och ensam om allt som ska göras. Egentligen är jag ju van, Krister jobbar så mycket så det mesta sköter jag själv. Det är väl mest det där med att äta middag, det blir så mycket tråkigare när man är ensam vuxen. Läggningen av barnen är något krångligare  också. Och hundpromenaderna blir ett större projekt när två barn ska följa med varje gång.

Men jag vet ju: det är nu det känns som värst, när man har hela helgen framför sig. Sedan känns det bättre för varje timme som går, och hux flux är det söndag kväll och Krister är hemma igen (fast vanligare är väl att det blir söndag kväll, Krister ringer och säger att han är sen, jag går och lägger mig och vaknar någon gång mitt i natten när han kommer hem ;-)). Hemligheten ligger i att aktivera sig så att tiden går fort! För tillfället leker barnen bra tillsammans (kors i taket!) så jag passade på att sätta mig vid datorn. Sedan får det bli utelek, lite bakning kanske och ikväll ska vi se film och äta chips! Fredagsmys har jag hört att det kallas, så då är det väl fredagsmys vi ska ha då.

Trevlig helg till er alla!



Och en till tävling:


2009
09.24

Jag är med och tävlar om ett fint armband (vinner jag inte måste jag köpa ett!) på bloggen mirkajohanna


Jag tävlar!


2009
09.24

Jag är med och tävlar hos En Mölnbobos Liv, tävlingen är i samarbete med Rara Barn. Tävlingen är öppen för alla även er utan blogg. Tävlingen avslutas 9 oktober.


Träleksaker gillar jag, så mycket trevligare än plastgrejer…

Sagt av Milo


2009
09.24

Det är så kul att höra Milos funderingar, hur han använder språket och nya ord och uttryck han lärt sig. Här är några exempel från senaste tiden:


Jag hackar lök och råkar skära mig i fingret:

Men mammor ska inte skära med knivar, det är ju bara pappor som ska det. Visst?

(med tanke på att jag lagar i prinicp all mat här hemma kan man ju undra var han fått det ifrån!)


Milo tappar en leksaksbil som åker in under soffan:

Ååh, livet är så svårt!


Milo äter vitkål:

Helt fantastiskt gott!


Jag ska borsta Milos tänder, men han håller på och tramsar och gör en massa annat. Jag blir mer och mer irriterad, vilket Milo märker. Han tittar uppfodrande på mig:

Sluta nu med de här barnsligheterna, mamma!

Gissa om jag kunde hålla mig för skratt?

Att springa


2009
09.22

Att springa ensam på elljusspåret i mörkret en höstkväll är en härlig upplevelse. Fast inte helt ensam, utan med tre underbara whippets som följeslagare. Ikväll har vi varit ute i den fuktiga höstkvällen och sprungit och alla fyra njuter lika mycket. Det är jobbigt så klart, men skönt jobbigt.

Att springa är nog den perfekta träningsformen för mig. Jag tycker mig inte ha tid att fara iväg och träna på gymmet eller på ”pass”. Över huvudtaget har jag svårt att gå en promenad utan hundarna, för det känns som slöseri med promenader. :-D

Så att springa med hundarna är ju  att slå två flugor i en smäll (fast slå flugor skulle jag aldrig göra -usch!), förena nytta med nöje (eller nytta med nytta?) och så vidare…  Det är ju dessutom ganska bra att ha med hundarna som draghjälp när man börjar bli trött. Inte rent fysiskt, för jag springer med hundarna lösa, men de kan sporra mig att springa vidare en extra bit. Ibland springer vi allt vi kan och tävlar för att komma först till en lyktstolpe, en kurva eller något annat mål. Jag fuskar så mycket jag kan och startar när hundarna är långt bort från mig för att jag ska ha någon chans att vinna. ;-)

Det gäller bara att komma ihåg det här också, hur skönt det faktiskt är när man väl springer. För det är ganska lätt att komma på ursäkter för att inte springa och stanna hemma i teve-soffan istället. Tur då att hundarna behöver komma ut varje dag, och hur jobbigt är det egentligen att ta på sig löparskorna istället för de vanliga skorna?

En ny lekpark


2009
09.21

I närheten av oss har det funnits några få lekparker med gamla skruttiga gungor och klätterställningar, som dessutom har plockats bort en efter en eftersom de inte uppfyllde säkerhetskraven. Nu håller det i alla fall på att byggas en riktigt fin lekpark bara 2-3 minuters promenad från oss, så i helgen gick jag och Milo dit (och Vide, men han sov så han fick inte prova bebisgungorna) och lekte oss igenom det nya utbudet. Vi hade spanat in ett fotbollsmål som fanns där, så en fotboll tog vi med oss också. Milos farfar och farbror Peter kom också dit och provade gungorna tillsammans med oss!

0909211 090921 0909212

0909214 0909213 0909216

0909215

Me & I


2009
09.20

Jag vet inte om jag är alldeles för lätt att övertala eller om det är min kompis som är alldeles för bra på att övertala, men i vilket fall så ska jag vara ”värdinna” för ett så kallat klädparty med me&i.

Måndagen den 28:e september klockan 19.00 är det dags, och alla är välkomna! Kommentera här i bloggen eller ring om du vill komma. Man måste ju inte handla heller, så kom även om du bara är sugen på fika och sällskap!


Den här bodyn gillar jag!

Syskonkärlek


2009
09.19

Milo har i bästa fall varit ointresserad av Vide, i sämsta fall svartsjuk och irriterad. Men äntligen känns det som att det börjar vända. Milo har upptäckt hur kul Vide tycker att det är när han busar och leker med honom och igår fick Vide till och med vara med och leka med bilar! Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för Milo! :-D

VideNyfödd Vide med kameraskygg storebror

Stora stygga vargen?


2009
09.19

Äntligen hemma! Vi har haft det jättebra på semestern, men nog tar det på att spendera så mycket tid i bilen. DVDn till Milo var verkligen värd pengarna  (och hade varit det även om den kostat dubbelt så mycket…). Inte en enda gång har han klagat på bilåkandet och inte ett enda Är vi framme snart? har vi hört! Helt fantastiskt. Vide har också varit nöjd nästan hela tiden, vi har bara tagit något extra stopp för att han har blivit less.


Furuvik blev inställt: när Krister skulle kolla öppettiderna innan vi åkte, bara för säkerhets skull, hade de helt plötsligt ändrat öppettiderna och stängde redan den sista augusti! Lite surt för oss som redan bokat hotellrum i Gävle, men vi stannade där och sov som planerat och åkte vidare till Stockholm istället på tisdagen. Stockhom är en fruktansvärd plats… Aldrig någonsin kommer jag att trivas där! Trafiken är hemsk och pulsen i staden är…  ja, bara fel, liksom. Det är bara en otrevlig känsla över hela staden.  Men jag är väl helt enkelt ingen storstadsmänniska.

Nåja, hur som helst så besökte vi Skansen och hade riktigt trevligt där, tills Milos sömnbrist tog ut sin rätt och han blev helt omöjlig att hantera och fick utbrott för varje liten motgång. Därför avbröt vi besöket lite tidigare och packade in oss i bilen med kurs mot Norrköping (Milo somnade efter några minuter i bilen!).


Onsdag var ju dagen D, med Kolmården på agendan. Vi passade på att gå på Tropicarium när vi ändå var där och Milo var otroligt imponerad av hajarna (apor och ormar imponerar av någon anledning inte på honom ;-)).

Vargbesöket var ju bara för mig, så då fick grabbarna roa sig bäst de ville. Att träffa vargarna var helt fantastiskt! De är så hundlika, med samma beteenden, men mycket tydligare i kroppsspråket. Allt skedde på deras villkor, och det kändes som en ära varje gång en varg kom fram till mig och gav mig en slick och lät mig klia den .

Sådana otroliga varelser,  jag längtar redan dit igen! :-)


Att ta kort på dem var tyvärr inte så enkelt, deras kamouflerande päls gör att de smälter så bra in i bakgrunden att kameran inte hittade något fokus!  Några hyfsade bilder i alla fall:

090918 0909181 0909182








Vide passade förresten på att få sin första tand, en dag före åttamånaders-dagen. Som tur var verkade han inte särskilt berörd av det utan har varit på sitt vanliga glada humör ändå. När vi kom hem firade han åttamånaderochtvådagar-dagen med att resa sig upp helt och hållet för första gången. Men kryper gör han inte!


(jag ska uppdatera med fler bilder från resan, men det är Krister som fotograferat mest, så jag väntar på att få tillgång till dem)