Archive for november, 2009

Att somna någon


2009
11.29

Det händer nog ganska ofta att jag ber Milo vänta på att jag ska hjälpa/leka med/läsa för honom tills Vide har somnat.

Vänta lite, jag ska söva Vide först.

Nu har Milo börjat fråga: Har du somnat Vide än?


Åh, så underbart det är att höra hur han utforskar språket själv. När man tänker på det är det ju egentligen helt fantastiskt att man kan lära sig att prata.




Förresten: Vide har tagit sina första steg nu! Igår satt jag och filmade honom, och när jag stängde av kameran tog han sina första steg. Hur typiskt är inte det?? Idag har han provat att gå mellan mig och Krister några gånger, det är väldigt vingligt och han går på sin höjd tre-fyra steg -men framåt går det!

Önskelista


2009
11.28

(röda ord är klickbara)


Milo önskar sig:

  • Lego eller duplo
  • Utklädningskläder (doktorskläder, polis, olika djur etc.)
  • En radiostyrd bil
  • Playmobil
  • Byggsats, till exempel Brios Mekano i trä eller Playskools Clipo i plast.
  • Filmen ”Ice age 3″
  • Spel (han har Ballongspelet, ett memory och ett Lotto, annars är det fritt fram!)
  • Pussel (kring 25 bitar är lagom)
  • Delar till järnvägen
  • Kläder i storlek 110.
  • Förkläde

Littlest petshop gillar han också och självklart allt som har med bilar att göra. Milo blir nog faktiskt glad för nästan vad som helst!


Vide är betydligt svårare, han har ju en storebror att ärva av. Men:

  • En sorteringslåda har vi ingen här i huset
  • Badleksaker
  • Kläder. Just nu har han 74, så 80 är väl rimligt att önska sig. Åhlens har mycket fint!
  • Xylofon eller annat instrument


Annars vore pengar till barnens sparkonton också välkommet, särskilt till Vide eftersom glömska mamman tog lite tid på sig för att komma igång med sparandet.


Det är fritt fram för begagnade saker: från Tradera, Blocket, era garderober. Återbruk är bra!

Toapremiär!


2009
11.22

Vide har kissat i toaletten för första gången. Detta måste självklart förevigas på bild tycker mamman. Vide själv tycker att kamerablixten är jobbig och gör konstiga miner så att han ser bajsnödig ut på alla kort.

091122

Delete


2009
11.21

Jag började skriva ett inlägg om julklappsinköp, halkade in på Milos julklappar, över till könsroller och vidare ut i det blå. Raderat!

Idag saknades strukturen, jag skriver en annan dag istället…


November


2009
11.18

0910122Det här är katten Munin som ligger i hallen och njuter av golvvärmen. Så skulle jag också vilja göra så här i  november med allt regn och mörker. Eller, om jag var en katt skulle jag vilja det. Jag tror inte att jag skulle ha det så skönt faktiskt där på det hårda golvet. Istället tänder jag många ljus och kryper upp i soffan med Krister och ett gäng hundar. Livet är underbart, även om det är regnigt och mörkt ute!

Vad har du i skon?


2009
11.16

Milo petar i skon och jag frågar:

-Har du något i skon?

-Jo, det är det där som jag stoppade in.

-Vad har du stoppat in i skon?

-Foten!

Jul?


2009
11.15

I helgen har Krister varit i Norrköping och jag och Milo har passat på att ha lite julmys. Ja, jag vet! Alldeles för tidigt, men vi behövde lite hopp så här i novembermörkret. Som på beställning började det snöa också så det har varit vitt och fint ute, tills idag när allt regnade bort igen. Jag och Milo har bakat pepparkakor, ätit tomtegröt (risgrynsgröt alltså) och haft mysigt med tända ljus. Att tända ljus och mysa är synonymt för Milo och den sista tiden har han frågat flera gånger varje dag om vi ska ”tända ljus och ha det mysigt”. Jag älskar att ha tända ljus under den mörka tiden på året, så jag är inte svår att övertala!


Milo längtar så till julen, men det känns skönt att han inte är så fixerad vid att få många paket:

Mamma, tänk om jag får både ett dockhus och en film. Då får jag två paket!


0911151 0911152


Vide då? Det har varit lite tyst om honom på sistone här på bloggen tror jag. Han är så härligt glad och busig nästan hela tiden. Ganska pratglad även om det inte kommer ut så mycket som vi förstår. Mamma och hej är det Vide säger mest, mamma kan man säga -eller skrika, vilket som passar bäst- när helst man vill ha uppmärksamhet. Hej säger man framför allt till katter, men även till hundar och andra bebisar.

Han börjar tycka att det är spännande att vara ute och gå med hjälp av våra händer och runt möbler går han hela tiden. Några gånger har han faktiskt stått alldeles själv, men upptäcker han det sätter han sig pladask på rumpan omedelbums!

Och han har bekantat sig med choklad. Krister bjöd honom på en kaka med chokladöverdrag för ett tag sedan:

0911153(det var inte jag som tvättade honom efteråt kan jag lova!)

 

Sist en hälsning till farfar Bosse: tack för punchrullarna, jag och Milo delade lika utan att bråka!

I Milos värld


2009
11.11

Pappa, känn vad svettig min tå är. Svettig = fuktig eller blöt av vilken anledning som helst.


Milo tittar i en liten fickspegel med två speglar och säger: Titta, jag har fått en kompis!


Jag har tre jobb: Trazan (förskoleavdelningen han gick på före sommaren, som han verkar sakna), gympan och mormor och morfar.

Jobb är tydligen de roligaste saker man vet. Tänk vad besviken Milo kommer att bli när han ska börja jobba!


Att ”borma”: när man borrar med en borrmaskin. Med en ”vanlig” borr heter det att borra! Logiskt om något.

Sömn


2009
11.09

När man är småbarnsförälder cirkulerar det mesta kring sömnen. Sover h*n bra? är en av de första frågorna man får, alternativt: Får ni sova? Och de perioder då bebisen inte sover bra blir man i det närmaste besatt av sömn. När får jag sova nästa gång? Hur länge har jag sovit? Hinner jag sova en stund på dagen? och så vidare.

Jag kan med glädje konstatera att för tillfället är sömn inget ämne jag behöver lägga så mycket tid på att fundera över just nu, för Vide har sovit otroligt bra de senaste nätterna. Jag har sovit åtta-timmars nätter för första gången på väldigt länge, tre nätter i rad till på köpet. I morse vaknade han vid sex, men somnade om efter lite amning och vi vaknade allihopa efter klockan nio! Alla nöjda och utvilade, utom Krister som kände sig lite stressad över att ha försovit sig…

Milo försov sig också, eftersom han börjar förskolan klockan nio, så han fick stanna hemma med mig och Vide idag.


Lite aktiviteter ska vi hinna med ändå, för i eftermiddag är det gympa med öppna förskolan. Vi har varit på det flera gånger under hösten och Milo tycker att det är så roligt! Romerska ringarna verkar vara det roligaste redskapet, kanske gömmer det sig en gymnast i vår lilla son?


091016 0910161 0910162

Tysssstnad


2009
11.07

Njuta av tystnaden? Nä, inte när man har två barn hemma. Då ska man oroa sig när det är tyst, för det brukar betyda att det är något bus på gång… Lämnar man Milo och Vide ensamma i ett rum brukar det låta en hel del. Antingen skriker de och bråkar (tyvärr är det nog det vanligaste tillståndet) eller så leker de tillsammans och då pratas och skrattas det.

Idag stod jag och diskade och upptäckte plötsligt att det var tyst. Knäpptyst. Jag smög in till teverummet och kikade in. Det visar sig att Milo hade hittat chipsskålen från igår kväll och den delade han och Vide broderligt på. Hm, få se nu, var i BVCs broschyrer står det om hur mycket chips en bebis ska äta?


För ett tag sedan ordnade Milo lekhörna i köket för sig och Vide. Han hämtade massor med kuddar från soffan och sedan hällde han ut alla Vides leksaker i mitten och bad mig att jag skulle sätta Vide där -och se till att han stannade!

0910124 0910125 0910123



Igår var Krister ledig så vi for till Aquarena och badade. Det var Vides premiärbad på badhus och i början var han lite avvaktande -minst sagt: han höll hårt i min bikiniöverdel och hotade att slita av den om jag försökte sätta ner honom i vattnet. Efter en stund kom han på hur kul det är med vatten, så resten av tiden var det glädjeskrik och plask som gällde. Milo hade också en liten premiär: han åkte vattenrutchkanan! Även han var ganska skeptisk först, men när han väl vågade åka så var det så kul att han skrattade hela vägen ner.


Idag ligger det faktiskt lite snö på marken så jag ska försöka få med mig Milo ut, men han verkar skeptisk: Det ser så kallt ut, mamma. Vi får väl se om jag lyckas…