…ska Vide börja sova hela nätterna igen?? Vi som hade det så bra i någon månad tills han fick vattkoppor -nu vaknar han minst en gång per natt -och inte duger det med mamma då heller! Nä, pappa ska det vara. Jag har varit envis och försökt söva honom själv, men han skriker hysteriskt i en timme innan han av utmattning faller i en orolig slummer. Om Krister tar över, då blir det tyst innan Vide ens landat i famnen. Tjurskalliga bråkunge.
Tur att han är söt.
Det började när vi fick barn och det förvärrades efter andra barnet. I början var det mer en hobby, något vi gjorde tillsammans på kvällarna ibland när barnen somnat. Perfekt för trötta småbarnsföräldrar.
Nu klarar vi oss inte utan det. Både jag och Krister vill ha mer och mer. När det tar slut måste vi genast få tag i något nytt. Lagligt eller olagligt, det är lite olika.
Vad är det jag pratar om? Har vi blivit någon sorts drogmissbrukare? Tja, på sätt och vis:
Teveserier! Vi började nog mest för att vi inte orkade se en hel film. Alla filmer blev oavslutade för att vi var för trötta på kvällarna, så då passade det ju perfekt med någon teveserie med avsnitt som aldrig överskrider en timme. Hemmet är numera översvämmat av olika serieboxar (för de flesta köper vi faktiskt helt lagligt). Det är ju så praktiskt för vi lyckas aldrig följa någon serie på teve, men med boxarna kan vi kolla när vi har tid och lust själva.
Om det finns fler trötta småbarnsföräldrar eller kanske bara andra teveserieberoende så finns det ett antal boxar till utlåning här: House, The Wire, Six feet under, Weeds, The Office, Arrested development, Greys anatomy, 24, Playa del Sol… Och så vidare, vi har det mesta!
Milo sitter och äter frukost. Eller lunch kanske, klockan är nämligen 12.
Hur många fyra-åringar som sover till efter 10 finns det egentligen?? När han väl vaknade tog det ytterligare en timme innan han klev upp och en halvtimme efter det innan jag fick ner honom till frukosten. Undrar hur han kommer att vara som tonåring?
Vide verkar inte ha ärvt brorsans sovvanor utan vaknar kring 7-8 på morgonen -och jag vet, det är många småbarnsföräldrar som skulle tycka att det är sovmorgon. Milo har skämt bort oss helt enkelt!
Efter två månaders radiotystnad (bloggtystnad borde det kanske heta) tänkte jag rycka upp mig och skaka liv i den gamla bloggen. Gamla och gamla förresten, den har inte ens fyllt ett år än.
Ibland tar livet vändningar man inte kunde ana, många gånger bra och ibland dåliga. Den här gången var det dåligt, därav tystnaden från min sida. All energi har gått åt till att hålla ihop vardagen. Jag kan inte heller säga att det är bättre, det har nyss kommit ett bakslag och det känns som att det börjar från början igen. Hur som helst hade jag inte tänkt gå mer in på vad det handlar om, det är för privat för bloggen.
Jaha, dagsläget då?
Vide och Milo har precis tillfrisknat efter vattkoppor. För Milo var det otroligt lindrigt, trots att han hade ganska många koppor klagade han inte en enda gång på att det kliade och han hade ingen feber. Vide hade det lite värre med jobbiga nätter och kliande vattkoppor i öron, näsa och mun -fast jag hade målat upp ett skräckscenario så det kändes ganska lindrigt ändå. Skönt att ha bockat av det från listan och praktiskt att få göra bort det när jag ändå var hemma med barnen.
Vide övar sig på att prata hela dagarna, har äntligen börjat sova hela nätterna (med ett litet avbrott nu för vattkopporna) och har ett fruktansvärt humör. Hans temperament är verkligen utan dess like. Som exempel kan jag berätta om hur han vaknade i natt och jag kom och lyfte upp honom ur sängen. Tydligen var det inte mig han ville ha utan pappa, så då började han nypas och sparkas och skrika AJAJAJAJ AJEEE! tills den stackars trötta pappan kom och hämtade honom -då tystnade han ögonblickligen. Som tur är har han en väldigt charmig sida också med massor av bus och kramar till både människor och hundar. Det gäller bara att komma ihåg det när han är så där galet arg!
Milo är i en härlig spindelmannen/prinsessa-period. Härlig kombination tycker jag! Ena dagen ska han vara tuff i spindelmannendräkt och nästa ska han vara vacker prinsessa med parfym, nagellack och läppstift.
Han fick underkänt på hörselprovet på 4-årskontrollen -vi har länge misstänkt att han hör dåligt- och efter några vändor hos läkaren har de konstaterat att han har vätska bakom trumhinnorna som ska åtgärdas med en operation då de skär upp trumhinnan och stoppar in ett litet rör. Den operationen kommer inte att genomföras förrän under hösten för läkaren sa att det kan gå till sig under sommaren. Det tvivlar jag starkt på, men vi får väl snällt vänta.
Jag har gått från föräldraledig till arbetssökande. Troligtvis kommer jag att jobba på tropikhuset en del under sommaren och när hösten kommer tänker jag sätta mig i skolbänken igen. Vad jag ska läsa har jag inte riktigt bestämt, men alternativen är sjuksköterska, receptarie, sjukgymnast och vårdadministratör. Något vård/medicinsktrelaterat alltså. Jag misstänker att jag aldrig kommer att bestämma mig heller, hur gör man?? Fy vad jag är avundsjuk på alla som vet vad de vill jobba med!
Jag tror att jag avslutar med litet Milo-citat:
Jag och Milo sitter på bussen och bakom oss sitter ett gäng typiska fjortistjejer och pratar och skrattar. Milo lyssnar en stund och säger till mig: Vad konstigt de pratar. Är det människor??