foto: Krister Löfgren
Alla som har syskon minns väl hur det var i barndomen: man bråkade och retades och gick varandra på nerverna -andra gånger lekte man och var bästa vänner, hittade på bus och fantiserade ihop.
Hos oss ser det oftast ut som på bilden ovan -tyvärr. Milo har inte riktigt sett fördelarna med att ha en lillebror. Men som tur är finns det stunder som väger upp alla bråk också. Ikväll hade de en sådan stund strax innan läggdags. De började leka tillsammans och skojade och skrattade i över en timme. Hittade på hyss (slängde alla leksaker de kunde hitta utför trappan), busade (hoppade i sängen tillsammans) och skrattade så de kiknade. När Vide slog sig -för det händer ju allt som oftast när man leker -var Milo framme och blåste på det onda och gav honom en puss till tröst.
Milo ville till och med att Vide skulle sova hos honom så att de kunde ha det mysigt hela natten och inte ens efter att jag förklarat att det inte går så bra för Vide att sova i en vanlig säng ville han ge med sig. Antagligen kommer de att sova tillsammans i våran säng i natt -som vanligt -så Milo kanske kan nöja sig med det, hoppas jag.
Den här stunden, en hel timme blev det faktiskt, ska jag gömma i mitt hjärta och ta fram nästa gång det känns som att de inte gör något annat än bråkar med varandra!
Tags: Milo, syskonkärlek, Vide
BEHÖVER jag säga att Sickan har byxorna till den tröjan? ;-)