Det är mitt i natten. Milo vaknar och ropar, sömndrucket och med gråt i rösten: mamma! maammaa! Jag går in till honom och han lägger armarna runt min hals och säger: Jag vill inte vara här alldeles ensam. Jag vill vara hos er. Jag lyfter upp honom och bär honom till våran säng och lägger ner honom bredvid mig. Milo lägger en arm runt mig och stryker mig över axeln. Som om det var han som tröstade mig.
För vem vill sova ensam?
Så himla gulligt =) Som sagt, vem vill sova ensam?