Passa till exempel på när pappa är borta och mamma plockar ur diskmaskinen. Leta reda på mammas nya ögonskuggor med tillhörande pensel och börja måla. Var kreativ! Måla streck i olika riktningar och gärna lite under och bredvid ögonen också.
Gör bara inte misstaget att fråga mamma var lösögonfransarna finns, för då blir man påkommen och fotograferad.
Resultatet ser ni här:
Det började när vi fick barn och det förvärrades efter andra barnet. I början var det mer en hobby, något vi gjorde tillsammans på kvällarna ibland när barnen somnat. Perfekt för trötta småbarnsföräldrar.
Nu klarar vi oss inte utan det. Både jag och Krister vill ha mer och mer. När det tar slut måste vi genast få tag i något nytt. Lagligt eller olagligt, det är lite olika.
Vad är det jag pratar om? Har vi blivit någon sorts drogmissbrukare? Tja, på sätt och vis:
Teveserier! Vi började nog mest för att vi inte orkade se en hel film. Alla filmer blev oavslutade för att vi var för trötta på kvällarna, så då passade det ju perfekt med någon teveserie med avsnitt som aldrig överskrider en timme. Hemmet är numera översvämmat av olika serieboxar (för de flesta köper vi faktiskt helt lagligt). Det är ju så praktiskt för vi lyckas aldrig följa någon serie på teve, men med boxarna kan vi kolla när vi har tid och lust själva.
Om det finns fler trötta småbarnsföräldrar eller kanske bara andra teveserieberoende så finns det ett antal boxar till utlåning här: House, The Wire, Six feet under, Weeds, The Office, Arrested development, Greys anatomy, 24, Playa del Sol… Och så vidare, vi har det mesta!
-Milo, idag ska vi packa väskorna för imorgon åker vi till mormor och morfar.
-Jaha! Men… Vilket imorgon?
-Ja, imorgon, efter att vi har gått och lagt oss ikväll.
-Vilket ikväll?
-Ikväll som kommer när vi har ätit middag och ska sova. Sedan, när vi har sovit är det imorgon.
-Men vilket imorgon?
Vissa dagar är värre än andra, och idag var det en sådan. Jag tror det hela började när Milo ropade på mig med en panik i rösten som alltid betyder att Vide gör något förbjudet och Milo inte vet vad han ska göra åt det. Jag skyndade mig in och hittade Vide på golvet tillsammans med en blomkruka och väldigt mycket jord. Vide var i princip svart och en stor del av golvet såg likadant ut. Sopade upp allt (två gånger, Vide fick tag i sopskyffeln just när jag var klar…) och tog av Vide alla kläder och tvättade honom ren.
Bestämde mig för att det var sovdags för den lille busen och hade precis sövt honom när Milo välter ut en hel låda med lego. Givetvis vaknar Vide och vägrar somna om. Nä, nu vill ju han vara med och leka! En trött Vide som vill leka med en storebror som helst vill ha sina leksaker för sig själv -ingen bra kombination. Skrik, gråt, luggande, skallande, nyp, slag, bitande… kaos!
Jag ordnar lunch år barnen för att lugna ner situationen. Vide får sitta i barnstolen och Milo sätter sig vid bordet alldeles frivilligt och väntar på maten. Krasch! hör jag bakom mig och ser att Milo vält ner en värmeljusstake som gått sönder (det gör inget mamma, man kan tejpa den). Städar upp och fortsätter med matlagningen, men hinner bara vända mig mot spisen när nästa krasch! hörs. Vänder mig mot bordet där Milo satt, men där är tomt. För Milo har gömt sig under bordet. Den här gången var det en glasprydnad som strök med, och jag orkar inte ens bli arg på honom.
Maten är klar, jag ser till att snabbt få i Vide maten eftersom jag ser att han börjar vara trött. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att själv äta lunch samtidigt som barnen, vilket visade sig vara en dålig idé. När Vide är färdig och jag börjar med min mat är han så trött att han inte är nöjd med något annat än att få vara i min famn -och jag måste stå upp. Så på stående fot slänger jag i mig några tuggor, med Vide hängandes mot axeln. Sedan inser jag att jag måste lägga honom, även om det innebär kall mat för mig. Nåja, den går ju att värma igen.
Jag går och söver Vide, som somnar på bara någon minut. När jag kommer tillbaka till köket kommer Saga smygandes med sänkt huvud. Ja visst! Hon har stulit min mat från bordet, kvar finns bara några riskorn. Så blev det med den lunchen.
Jag låter Milo spela ett spel på datorn och själv vadar jag genom havet av lego till soffan med chipspåsen från lördagskvällen i handen. Lägger mig ner och andas lugnt. Njuter av chipsen och försöker glömma den här förmiddagen för alltid…
(resten av dagen blev faktiskt mycket bättre!)
Krister hostade och sa något i stil med: ”Jag har en massa slem i halsen”.
Milo svarade, väldigt förvånad: Lemmy?! Det är ju min kompis!
Krister: Nej, jag har slem i halsen.
Milo: Lem? Det är också min kompis!
Helt oväntat har vi pysslat ikväll, jag , Krister och Milo. Lika oväntat var nog att det var Krister som hade idén. Men nu har vi ännu lite mer julstämning här i huset!
Vide, som nog egentligen skulle ha hetat Vilde, började dagen med att slänga blöjor (oanvända) och sin tutte i toaletten. Därefter var det dags för frukost och aktiviteten grötinpackning. Det är väldigt enkelt: ta skålen med gröt (när mamma inte ser) med båda händerna, tippa den över huvudet och smeta runt med händerna. Garanterad succé, och som en bonus får man duscha efteråt!
Dessutom bet han mig i benet igår så hårt att det blev ett blåmärke. Aj. Vilde.
Det händer nog ganska ofta att jag ber Milo vänta på att jag ska hjälpa/leka med/läsa för honom tills Vide har somnat.
Vänta lite, jag ska söva Vide först.
Nu har Milo börjat fråga: Har du somnat Vide än?
Åh, så underbart det är att höra hur han utforskar språket själv. När man tänker på det är det ju egentligen helt fantastiskt att man kan lära sig att prata.
Förresten: Vide har tagit sina första steg nu! Igår satt jag och filmade honom, och när jag stängde av kameran tog han sina första steg. Hur typiskt är inte det?? Idag har han provat att gå mellan mig och Krister några gånger, det är väldigt vingligt och han går på sin höjd tre-fyra steg -men framåt går det!
Milo petar i skon och jag frågar:
-Har du något i skon?
-Jo, det är det där som jag stoppade in.
-Vad har du stoppat in i skon?
-Foten!
Pappa, känn vad svettig min tå är. Svettig = fuktig eller blöt av vilken anledning som helst.
Milo tittar i en liten fickspegel med två speglar och säger: Titta, jag har fått en kompis!
Jag har tre jobb: Trazan (förskoleavdelningen han gick på före sommaren, som han verkar sakna), gympan och mormor och morfar.
Jobb är tydligen de roligaste saker man vet. Tänk vad besviken Milo kommer att bli när han ska börja jobba!
Att ”borma”: när man borrar med en borrmaskin. Med en ”vanlig” borr heter det att borra! Logiskt om något.
Mamma, jag har tittat bakom pappas rumpa, och han brukar låna dina trosor!
Eh, Krister, är det något du vill berätta för mig?