Vissa dagar är värre än andra, och idag var det en sådan. Jag tror det hela började när Milo ropade på mig med en panik i rösten som alltid betyder att Vide gör något förbjudet och Milo inte vet vad han ska göra åt det. Jag skyndade mig in och hittade Vide på golvet tillsammans med en blomkruka och väldigt mycket jord. Vide var i princip svart och en stor del av golvet såg likadant ut. Sopade upp allt (två gånger, Vide fick tag i sopskyffeln just när jag var klar…) och tog av Vide alla kläder och tvättade honom ren.
Bestämde mig för att det var sovdags för den lille busen och hade precis sövt honom när Milo välter ut en hel låda med lego. Givetvis vaknar Vide och vägrar somna om. Nä, nu vill ju han vara med och leka! En trött Vide som vill leka med en storebror som helst vill ha sina leksaker för sig själv -ingen bra kombination. Skrik, gråt, luggande, skallande, nyp, slag, bitande… kaos!
Jag ordnar lunch år barnen för att lugna ner situationen. Vide får sitta i barnstolen och Milo sätter sig vid bordet alldeles frivilligt och väntar på maten. Krasch! hör jag bakom mig och ser att Milo vält ner en värmeljusstake som gått sönder (det gör inget mamma, man kan tejpa den). Städar upp och fortsätter med matlagningen, men hinner bara vända mig mot spisen när nästa krasch! hörs. Vänder mig mot bordet där Milo satt, men där är tomt. För Milo har gömt sig under bordet. Den här gången var det en glasprydnad som strök med, och jag orkar inte ens bli arg på honom.
Maten är klar, jag ser till att snabbt få i Vide maten eftersom jag ser att han börjar vara trött. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att själv äta lunch samtidigt som barnen, vilket visade sig vara en dålig idé. När Vide är färdig och jag börjar med min mat är han så trött att han inte är nöjd med något annat än att få vara i min famn -och jag måste stå upp. Så på stående fot slänger jag i mig några tuggor, med Vide hängandes mot axeln. Sedan inser jag att jag måste lägga honom, även om det innebär kall mat för mig. Nåja, den går ju att värma igen.
Jag går och söver Vide, som somnar på bara någon minut. När jag kommer tillbaka till köket kommer Saga smygandes med sänkt huvud. Ja visst! Hon har stulit min mat från bordet, kvar finns bara några riskorn. Så blev det med den lunchen.
Jag låter Milo spela ett spel på datorn och själv vadar jag genom havet av lego till soffan med chipspåsen från lördagskvällen i handen. Lägger mig ner och andas lugnt. Njuter av chipsen och försöker glömma den här förmiddagen för alltid…
(resten av dagen blev faktiskt mycket bättre!)








