Posts Tagged ‘Milo’

Premiär x 2 (eller 3)


2010
08.16

Mina stora små barn har haft varsin premiär:


Milo har sovit över! Hos farmor och farfar har han visserligen sovit många gånger, men de bor så nära och där är han så trygg, så det räknas liksom inte. I lördags fick han sova över hos kusinerna i stan, Edward, Alwin, Tilde och Måns. Ganska spännande var det och när vi först frågade om han ville stanna och sova där var svaret ”jag vet inte om jag vågar”, men när vi försäkrat honom om att vi skulle komma och hämta honom om det blev för läskigt bestämde han sig för att prova -och det gick ju hur bra som helst!

Jag minns själv när jag sov över hos kompisar och kusiner som liten. Det var mysigt att ligga i mörkret och prata, men pirrigt och lite läskigt att inte ha mamma och pappa i närheten och konstigt med andras vanor och rutiner som inte var som de man själv var van vid. Jag tror absolut att det är en bra erfarenhet även för en stor liten  fyraåring att sova borta!


Vide har premiärat idag: första inskolningsdagen på förskolan! Efter att ha suttit klistrad mot mig den första kvarten släppte all blyghet och innan vi gick hem hade han lekt tittut med en fröken, sprungit omkring och visat en fin skalbagge för både barn, fröknar och föräldrar, dansat, blivit arg när något barn tog hans leksak och byggt torn tillsammans med en liten kille.

Jag tror att det kommer att gå jättebra! Vide är mer framåt än Milo var (och är) och det beror säkert till viss del på att man måste lära sig att ta för sig när man har en storebror. Han är inte den som låter någon ta ifrån honom det han leker med och han är inte särskilt blyg heller. Bara han klarar att släppa mamma och pappa så kommer det att bli så bra.

Det blir jag som tar den här inskolningen. Krister tog hand om Milos, för då jobbade jag natt och låg och sov halva dagarna så det är väl inte mer än rätt att jag får ta Vide då.


Premiär nummer tre då? Ja, den är min. Jag har för första gången hållit i en fågelspindel och handskats med giftormar. Läskigt men roligt. Eller, spindeln var inte läskig alls, bara lite jobbigt att premiären skedde med massor av tropikhusbesökare som åskådare -åskådare som förväntade sig en van och orädd skötare så då var det bara att ta på sig den rollen också! Giftormarna däremot orsakar adrenalinrusning, det tar nog ett tag att vänja sig vid dem. Fast tid har jag, jag kommer att jobba minst året ut på Tropikhuset så det hinner nog bli fler premiärer för mig innan året är slut!


(japp, studierna får vänta. Kanske till vårterminen, men troligare är att det blir nästa höst. Det beror på hur Krister mår, och hur bra tropikhuset går!)

Liten sminkskola


2010
08.10

Passa till exempel på när pappa är borta och mamma plockar ur diskmaskinen. Leta reda på mammas nya ögonskuggor med tillhörande pensel och börja måla. Var kreativ! Måla streck i olika riktningar och gärna lite under och bredvid ögonen också.
Gör bara inte misstaget att fråga mamma var lösögonfransarna finns, för då blir man påkommen och fotograferad.

Resultatet ser ni här:

Lek, bad, löpning och teveserier


2010
08.07

Livet rullar på. Än så länge jobbar jag bara halvtid så vi hinner hitta på en del saker på dagarna också. I veckan har vi hunnit med ett besök på Busplaneten där Milo fick leka med kusinerna Tilde, Alwin och Måns -mest med Tilde, hon är 6½ år och Milos stora idol just nu. Vide hade också kul och studsade runt i hoppborgen och åkte rutschkana tills han fick ett utbrott för att han inte fick klättra upp i rutschbanan och började skrika så hela Strömpilen hörde honom.

Kusin Nora (som vi hade haft besök av dagen före) dök helt oväntat också upp, men det ingick inte riktigt i Milos planer. Han har lite svårt för oväntade  förändringar och hade ganska svårt att acceptera att Nora också var där, så hon fick inte riktigt vara med och leka. Jag offrade mig och hängde med henne några vändor i leklandet, men usch så varmt det blev!


Dagen efter hade vi också äventyr på schemat. Jag och barnen lämnade pappan hemma för en vilostund och gick till Storsjöparken för att mata ankorna och leka på lekplatsen. Vi började med matningen som var ganska spännande för både Milo och Vide. Ankorna var minst sagt närgångna och hade inga problem med att ta mat ur händerna på oss. När brödet var slut traskade ankorna ut i vattnet igen -och likaså gjorde Vide! Plums sa det och jag fick hala upp en genomblöt skrikandes Vide ur vattnet. Han hade nog inte alls tänkt ta sig ett dopp utan tog bara ett steg för mycket för strandkanten var igenväxt med växter som gjorde att man inte riktigt såg var vattnet började. Inte mycket att göra åt, vi fick vända hem igen utan någon lekparkslek. Tråkigt tyckte Milo, och antagligen Krister också som inte fick vara ifred så länge som han trott!

Jag blev faktiskt inte ens rädd när Vide drattade i, jag hade bara väntat på det. Vide däremot blev ganska rädd och skrek tills storebror förbarmade sig över honom och gav honom en bit kexchoklad -då blev det tyst på en gång.


I helgen är det jobb som gäller för mig, så jag ska gå och lägga mig så fort håret är torrt. Jag och hundarna har varit ute och sprungit längs elljusspåret i mörkret. Det var ganska öde där på lördagskvällen, vårt enda sällskap var en katt som panikslaget klättrade upp i ett träd när den såg oss, flera paddor som skrämde hundarna och två fladdermöss som följde med oss några hundra meter.

Det är motigt att ta sig ut, särskilt efter att ha jobbat en hel dag, men efteråt är det alltid lika skönt!


Tips på en nyupptäckt men gammal teveserie -jag bara måste dela med mig!- som vi har skrattat oss igenom hela första säsongen av: brittiska Coupling. Jag fyndade boxen med samtliga säsonger på rea, och efter första avsnittet var vi nog ganska besvikna båda två på töntiga pålagda skratt och halvdåliga skämt. Men från avsnitt två och framåt hörde vi inte ens de pålagda skratten och jag har flera gånger skrattat så tårarna runnit. Måste ses!

Tonåring?


2010
06.07

Milo sitter och äter frukost. Eller lunch kanske, klockan är nämligen 12.
Hur många fyra-åringar som sover till efter 10 finns det egentligen?? När han väl vaknade tog det ytterligare en timme innan han klev upp och en halvtimme efter det innan jag fick ner honom till frukosten. Undrar hur han kommer att vara som tonåring?

Vide verkar inte ha ärvt brorsans sovvanor utan vaknar kring 7-8 på morgonen -och jag vet, det är många småbarnsföräldrar som skulle tycka att det är sovmorgon. Milo har skämt bort oss helt enkelt!

Imorgon


2010
03.30

-Milo, idag ska vi packa väskorna för imorgon åker vi till mormor och morfar.

-Jaha! Men… Vilket imorgon?

-Ja, imorgon, efter att vi har gått och lagt oss ikväll.

-Vilket ikväll?

-Ikväll som kommer när vi har ätit middag och ska sova. Sedan, när vi har sovit är det imorgon.

-Men vilket imorgon?

En söndag i mitt liv


2010
03.21

Vissa dagar är värre än andra, och idag var det en sådan. Jag tror det hela började när Milo ropade på mig med en panik i rösten som alltid betyder att Vide gör något förbjudet och Milo inte vet vad han ska göra åt det. Jag skyndade mig in och hittade Vide på golvet tillsammans med en blomkruka och väldigt mycket jord. Vide var i princip svart och en stor del av golvet såg likadant ut. Sopade upp allt (två gånger, Vide fick tag i sopskyffeln just när jag var klar…) och tog av Vide alla kläder och tvättade honom ren.

Bestämde mig för att det var sovdags för den lille busen och hade precis sövt honom när Milo välter ut en hel låda med lego. Givetvis vaknar Vide och vägrar somna om. Nä, nu vill ju han vara med och leka! En trött Vide som vill leka med en storebror som helst vill ha sina leksaker för sig själv -ingen bra kombination. Skrik, gråt, luggande, skallande, nyp, slag, bitande… kaos!


Jag ordnar lunch år barnen för att lugna ner situationen. Vide får sitta i barnstolen och Milo sätter sig vid bordet alldeles frivilligt och väntar på maten. Krasch! hör jag bakom mig och ser att Milo vält ner en värmeljusstake som gått sönder (det gör inget mamma, man kan tejpa den). Städar upp och fortsätter med matlagningen, men hinner bara vända mig mot spisen när nästa krasch! hörs. Vänder mig mot bordet där Milo satt, men där är tomt. För Milo har gömt sig under bordet. Den här gången var det en glasprydnad som strök med, och jag orkar inte ens bli arg på honom.


Maten är klar, jag ser till att snabbt få i Vide maten eftersom jag ser att han börjar vara trött. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att själv äta lunch samtidigt som barnen, vilket visade sig vara en dålig idé. När Vide är färdig och jag börjar med min mat är han så trött att han inte är nöjd med något annat än att få vara i min famn -och jag måste stå upp. Så på stående fot slänger jag i mig några tuggor, med Vide hängandes mot axeln.  Sedan inser jag att jag måste lägga honom, även om det innebär kall mat för mig. Nåja, den går ju att värma igen.


Jag går och söver Vide, som somnar på bara någon minut. När jag kommer tillbaka till köket kommer Saga smygandes med sänkt huvud. Ja visst! Hon har stulit min mat från bordet, kvar finns bara några riskorn. Så blev det med den lunchen.


Jag låter Milo spela ett spel på datorn och själv vadar jag genom havet av lego till soffan med chipspåsen från lördagskvällen i handen. Lägger mig ner och andas lugnt. Njuter av chipsen och försöker glömma den här förmiddagen för alltid…


(resten av dagen blev faktiskt mycket bättre!)


Kineser


2010
02.04

Bloggen ligger lite på is för tillfället, men jag tänkte i alla fall bjuda på ännu ett underbart Milo-citat:


Krister och Milo står inne i badrummet och Milo ställer sig på vågen:

”Jag väger fyra kineser!”

Pappa, kompis-slukaren


2010
01.18

Krister hostade och sa något i stil med: ”Jag har en massa slem i halsen”.


Milo svarade, väldigt förvånad: Lemmy?! Det är ju min kompis!


Krister: Nej, jag har slem i halsen.


Milo: Lem? Det är också min kompis!

Natt


2010
01.14

Det är mitt i natten. Milo vaknar och ropar, sömndrucket och med gråt i rösten: mamma! maammaa! Jag går in till honom och han lägger armarna runt min hals och säger: Jag vill inte vara här alldeles ensam. Jag vill vara hos er. Jag lyfter upp honom och bär honom till våran säng och lägger ner honom bredvid mig. Milo lägger en arm runt mig och stryker mig över axeln. Som om det var han som tröstade mig.


För vem vill sova ensam?

Syskonkärlek


2010
01.09
Desktop

foto: Krister Löfgren


Alla som har syskon minns väl hur det var i barndomen: man bråkade och retades och gick varandra på nerverna -andra gånger lekte man och var bästa vänner, hittade på bus och fantiserade ihop.


Hos oss ser det oftast ut som på bilden ovan -tyvärr. Milo har inte riktigt sett fördelarna med att ha en lillebror. Men som tur är finns det stunder som väger upp alla bråk också. Ikväll hade de en sådan stund strax innan läggdags. De började leka tillsammans och skojade och skrattade i över en timme. Hittade på hyss (slängde alla leksaker de kunde hitta utför trappan), busade (hoppade i sängen tillsammans) och skrattade så de kiknade. När Vide slog sig -för det händer ju allt som oftast när man leker -var Milo framme och blåste på det onda och gav honom en puss till tröst.

Milo ville till och med att Vide skulle sova hos honom så att de kunde ha det mysigt hela natten och inte ens efter att jag förklarat att det inte går så bra för Vide att sova i en vanlig säng ville han ge med sig. Antagligen kommer de att sova tillsammans i våran säng i natt -som vanligt -så Milo kanske kan nöja sig med det, hoppas jag.


Den här stunden, en hel timme blev det faktiskt, ska jag gömma i mitt hjärta och ta fram nästa gång det känns som att de inte gör något annat än bråkar med varandra!