Livet rullar på. Än så länge jobbar jag bara halvtid så vi hinner hitta på en del saker på dagarna också. I veckan har vi hunnit med ett besök på Busplaneten där Milo fick leka med kusinerna Tilde, Alwin och Måns -mest med Tilde, hon är 6½ år och Milos stora idol just nu. Vide hade också kul och studsade runt i hoppborgen och åkte rutschkana tills han fick ett utbrott för att han inte fick klättra upp i rutschbanan och började skrika så hela Strömpilen hörde honom.
Kusin Nora (som vi hade haft besök av dagen före) dök helt oväntat också upp, men det ingick inte riktigt i Milos planer. Han har lite svårt för oväntade förändringar och hade ganska svårt att acceptera att Nora också var där, så hon fick inte riktigt vara med och leka. Jag offrade mig och hängde med henne några vändor i leklandet, men usch så varmt det blev!
Dagen efter hade vi också äventyr på schemat. Jag och barnen lämnade pappan hemma för en vilostund och gick till Storsjöparken för att mata ankorna och leka på lekplatsen. Vi började med matningen som var ganska spännande för både Milo och Vide. Ankorna var minst sagt närgångna och hade inga problem med att ta mat ur händerna på oss. När brödet var slut traskade ankorna ut i vattnet igen -och likaså gjorde Vide! Plums sa det och jag fick hala upp en genomblöt skrikandes Vide ur vattnet. Han hade nog inte alls tänkt ta sig ett dopp utan tog bara ett steg för mycket för strandkanten var igenväxt med växter som gjorde att man inte riktigt såg var vattnet började. Inte mycket att göra åt, vi fick vända hem igen utan någon lekparkslek. Tråkigt tyckte Milo, och antagligen Krister också som inte fick vara ifred så länge som han trott!
Jag blev faktiskt inte ens rädd när Vide drattade i, jag hade bara väntat på det. Vide däremot blev ganska rädd och skrek tills storebror förbarmade sig över honom och gav honom en bit kexchoklad -då blev det tyst på en gång.
I helgen är det jobb som gäller för mig, så jag ska gå och lägga mig så fort håret är torrt. Jag och hundarna har varit ute och sprungit längs elljusspåret i mörkret. Det var ganska öde där på lördagskvällen, vårt enda sällskap var en katt som panikslaget klättrade upp i ett träd när den såg oss, flera paddor som skrämde hundarna och två fladdermöss som följde med oss några hundra meter.
Det är motigt att ta sig ut, särskilt efter att ha jobbat en hel dag, men efteråt är det alltid lika skönt!
Tips på en nyupptäckt men gammal teveserie -jag bara måste dela med mig!- som vi har skrattat oss igenom hela första säsongen av: brittiska Coupling. Jag fyndade boxen med samtliga säsonger på rea, och efter första avsnittet var vi nog ganska besvikna båda två på töntiga pålagda skratt och halvdåliga skämt. Men från avsnitt två och framåt hörde vi inte ens de pålagda skratten och jag har flera gånger skrattat så tårarna runnit. Måste ses!
