…ska Vide börja sova hela nätterna igen?? Vi som hade det så bra i någon månad tills han fick vattkoppor -nu vaknar han minst en gång per natt -och inte duger det med mamma då heller! Nä, pappa ska det vara. Jag har varit envis och försökt söva honom själv, men han skriker hysteriskt i en timme innan han av utmattning faller i en orolig slummer. Om Krister tar över, då blir det tyst innan Vide ens landat i famnen. Tjurskalliga bråkunge.
Tur att han är söt.
Det är mitt i natten. Milo vaknar och ropar, sömndrucket och med gråt i rösten: mamma! maammaa! Jag går in till honom och han lägger armarna runt min hals och säger: Jag vill inte vara här alldeles ensam. Jag vill vara hos er. Jag lyfter upp honom och bär honom till våran säng och lägger ner honom bredvid mig. Milo lägger en arm runt mig och stryker mig över axeln. Som om det var han som tröstade mig.
För vem vill sova ensam?
När man är småbarnsförälder cirkulerar det mesta kring sömnen. Sover h*n bra? är en av de första frågorna man får, alternativt: Får ni sova? Och de perioder då bebisen inte sover bra blir man i det närmaste besatt av sömn. När får jag sova nästa gång? Hur länge har jag sovit? Hinner jag sova en stund på dagen? och så vidare.
Jag kan med glädje konstatera att för tillfället är sömn inget ämne jag behöver lägga så mycket tid på att fundera över just nu, för Vide har sovit otroligt bra de senaste nätterna. Jag har sovit åtta-timmars nätter för första gången på väldigt länge, tre nätter i rad till på köpet. I morse vaknade han vid sex, men somnade om efter lite amning och vi vaknade allihopa efter klockan nio! Alla nöjda och utvilade, utom Krister som kände sig lite stressad över att ha försovit sig…
Milo försov sig också, eftersom han börjar förskolan klockan nio, så han fick stanna hemma med mig och Vide idag.
Lite aktiviteter ska vi hinna med ändå, för i eftermiddag är det gympa med öppna förskolan. Vi har varit på det flera gånger under hösten och Milo tycker att det är så roligt! Romerska ringarna verkar vara det roligaste redskapet, kanske gömmer det sig en gymnast i vår lilla son?
Jag undrar om det är det här man brukar mena med en familjesäng: två vuxna, två barn, tre hundar och minst en katt. På 180 centimeter. Inte är det konstigt att man vaknar upp alldeles ledbruten vissa dagar!
Jag önskar att jag hade en bild att slänga in här, men ni får föreställa er hur det ser ut helt enkelt.