Posts Tagged ‘utveckling’

Premiär x 2 (eller 3)


2010
08.16

Mina stora små barn har haft varsin premiär:


Milo har sovit över! Hos farmor och farfar har han visserligen sovit många gånger, men de bor så nära och där är han så trygg, så det räknas liksom inte. I lördags fick han sova över hos kusinerna i stan, Edward, Alwin, Tilde och Måns. Ganska spännande var det och när vi först frågade om han ville stanna och sova där var svaret ”jag vet inte om jag vågar”, men när vi försäkrat honom om att vi skulle komma och hämta honom om det blev för läskigt bestämde han sig för att prova -och det gick ju hur bra som helst!

Jag minns själv när jag sov över hos kompisar och kusiner som liten. Det var mysigt att ligga i mörkret och prata, men pirrigt och lite läskigt att inte ha mamma och pappa i närheten och konstigt med andras vanor och rutiner som inte var som de man själv var van vid. Jag tror absolut att det är en bra erfarenhet även för en stor liten  fyraåring att sova borta!


Vide har premiärat idag: första inskolningsdagen på förskolan! Efter att ha suttit klistrad mot mig den första kvarten släppte all blyghet och innan vi gick hem hade han lekt tittut med en fröken, sprungit omkring och visat en fin skalbagge för både barn, fröknar och föräldrar, dansat, blivit arg när något barn tog hans leksak och byggt torn tillsammans med en liten kille.

Jag tror att det kommer att gå jättebra! Vide är mer framåt än Milo var (och är) och det beror säkert till viss del på att man måste lära sig att ta för sig när man har en storebror. Han är inte den som låter någon ta ifrån honom det han leker med och han är inte särskilt blyg heller. Bara han klarar att släppa mamma och pappa så kommer det att bli så bra.

Det blir jag som tar den här inskolningen. Krister tog hand om Milos, för då jobbade jag natt och låg och sov halva dagarna så det är väl inte mer än rätt att jag får ta Vide då.


Premiär nummer tre då? Ja, den är min. Jag har för första gången hållit i en fågelspindel och handskats med giftormar. Läskigt men roligt. Eller, spindeln var inte läskig alls, bara lite jobbigt att premiären skedde med massor av tropikhusbesökare som åskådare -åskådare som förväntade sig en van och orädd skötare så då var det bara att ta på sig den rollen också! Giftormarna däremot orsakar adrenalinrusning, det tar nog ett tag att vänja sig vid dem. Fast tid har jag, jag kommer att jobba minst året ut på Tropikhuset så det hinner nog bli fler premiärer för mig innan året är slut!


(japp, studierna får vänta. Kanske till vårterminen, men troligare är att det blir nästa höst. Det beror på hur Krister mår, och hur bra tropikhuset går!)

1-års kontroll


2010
01.25

I torsdags var vi till BVC för vaccination och 1-årskontroll. Hela familjen följde med och Krister passade på att dokumentera med kameran.


Vikten hamnade på cirka 9,4 kilo vilket betyder att han gått upp riktigt bra i vikt, trots allt trassel med maten. Skönt att se!

Sköterskan plockade också fram lite klossar och frågade om Vide kunde bygga torn. Jag skrattade och sa att nä, det har han aldrig provat, men han är bra på att kasta dem! En stund senare sätter sig Vide och bygger minsann ett tre klossar högt torn. Som för att säga: där fick du, mamma, jag kan mer än du tror!  Det är nog så att jag inte riktigt hänger med i utvecklingen. För mig är han fortfarande en liten bebis, men officiellt har han ju faktiskt passerat det stadiet i och med att han fyllde ett. Dags för mamma att vakna upp kanske?!



(Den avslutande bilden på Milo är från när vi skulle gå hem. BVC och öppna förskolan är i samma lokaler och jag kan nog inte komma ihåg en enda gång som jag inte behövt bråka med Milo för att få med honom därifrån.)


Att somna någon


2009
11.29

Det händer nog ganska ofta att jag ber Milo vänta på att jag ska hjälpa/leka med/läsa för honom tills Vide har somnat.

Vänta lite, jag ska söva Vide först.

Nu har Milo börjat fråga: Har du somnat Vide än?


Åh, så underbart det är att höra hur han utforskar språket själv. När man tänker på det är det ju egentligen helt fantastiskt att man kan lära sig att prata.




Förresten: Vide har tagit sina första steg nu! Igår satt jag och filmade honom, och när jag stängde av kameran tog han sina första steg. Hur typiskt är inte det?? Idag har han provat att gå mellan mig och Krister några gånger, det är väldigt vingligt och han går på sin höjd tre-fyra steg -men framåt går det!

Toapremiär!


2009
11.22

Vide har kissat i toaletten för första gången. Detta måste självklart förevigas på bild tycker mamman. Vide själv tycker att kamerablixten är jobbig och gör konstiga miner så att han ser bajsnödig ut på alla kort.

091122

Jul?


2009
11.15

I helgen har Krister varit i Norrköping och jag och Milo har passat på att ha lite julmys. Ja, jag vet! Alldeles för tidigt, men vi behövde lite hopp så här i novembermörkret. Som på beställning började det snöa också så det har varit vitt och fint ute, tills idag när allt regnade bort igen. Jag och Milo har bakat pepparkakor, ätit tomtegröt (risgrynsgröt alltså) och haft mysigt med tända ljus. Att tända ljus och mysa är synonymt för Milo och den sista tiden har han frågat flera gånger varje dag om vi ska ”tända ljus och ha det mysigt”. Jag älskar att ha tända ljus under den mörka tiden på året, så jag är inte svår att övertala!


Milo längtar så till julen, men det känns skönt att han inte är så fixerad vid att få många paket:

Mamma, tänk om jag får både ett dockhus och en film. Då får jag två paket!


0911151 0911152


Vide då? Det har varit lite tyst om honom på sistone här på bloggen tror jag. Han är så härligt glad och busig nästan hela tiden. Ganska pratglad även om det inte kommer ut så mycket som vi förstår. Mamma och hej är det Vide säger mest, mamma kan man säga -eller skrika, vilket som passar bäst- när helst man vill ha uppmärksamhet. Hej säger man framför allt till katter, men även till hundar och andra bebisar.

Han börjar tycka att det är spännande att vara ute och gå med hjälp av våra händer och runt möbler går han hela tiden. Några gånger har han faktiskt stått alldeles själv, men upptäcker han det sätter han sig pladask på rumpan omedelbums!

Och han har bekantat sig med choklad. Krister bjöd honom på en kaka med chokladöverdrag för ett tag sedan:

0911153(det var inte jag som tvättade honom efteråt kan jag lova!)

 

Sist en hälsning till farfar Bosse: tack för punchrullarna, jag och Milo delade lika utan att bråka!

I Milos värld


2009
11.11

Pappa, känn vad svettig min tå är. Svettig = fuktig eller blöt av vilken anledning som helst.


Milo tittar i en liten fickspegel med två speglar och säger: Titta, jag har fått en kompis!


Jag har tre jobb: Trazan (förskoleavdelningen han gick på före sommaren, som han verkar sakna), gympan och mormor och morfar.

Jobb är tydligen de roligaste saker man vet. Tänk vad besviken Milo kommer att bli när han ska börja jobba!


Att ”borma”: när man borrar med en borrmaskin. Med en ”vanlig” borr heter det att borra! Logiskt om något.

Vide


2009
10.12

Vide har ju tagit det lugnt med det mesta känns det som, men ibland misstänker jag att han besitter ganska många kunskaper som jag knappt känner till. Han kan ju faktiskt resa sig upp, och gå lite längs möblerna. Han kan hålla i muggen själv när han dricker och hålla skeden och äta själv (fast kladdigt blir det!). Jag undrar om han börjar första  vad ordet mamma betyder också, för det är inte så ovanligt att han säger mamamama när han vill ha min uppmärksamhet. Vem vet, i hemlighet kanske han redan pratar?


0910121 091012

Vide på äventyr


2009
10.01

Nu är lugnet förbi… Vide hittar nya saker att roa sig med hela tiden. Roligast av allt är vatten, och i vårat hus är det ju så roligt att det alltid finns en vattenskål tillgänglig på golvet. För hundarna eller för Vide? Vide är helt övertygad om att den är till för honom!


091001

 

Efter lek med vattenskålen skyndade han sig iväg för att se vad Saga hade för spännande, så då passade jag på att försöka föreviga hans ”kryp”stil.  Inte riktigt den klassiska, men fort går det!

 

0910011

Framsteg


2009
09.29

Nu har det varit tyst några dagar, men det beror inte på att jag inte överlevde helgen! Tvärtom så gick det väldigt bra. En bidragande orsak var att snälla svärföräldrarna bjöd på middag  både lördag och söndag (stort tack för det!), ena dagen dessutom med tillhörande leksällskap för Milo i form av fyra kusiner. Mycket uppskattat!

Vide tillbringade helgen med att öva sig på nya färdigheter. Han kryper inte riktigt utan tar sig fram sittandes på rumpan, men ibland ställer han sig på alla fyra och kryper en bit, så han lär sig nog så småningom. Och när man ändå är i farten kan man lära sig fler saker, tyckte Vide så nu drar han sig upp till stående mot allt tänkbart. Inga bulor än, men ganska många olyckliga stunder när han faller -tur att han inte har så långt till golvet!

Nu gäller det bara att barnsäkra hemmet igen. Det var ju inte så länge sedan Milo var liten, men ändå har jag helt tappat stinget och Vide verkar alltid ligga steget före. Viktigast är väl att lära sig använda trappgrinden, och att lära Milo att han inte får öppna den hela tiden…


Igår gick vi till öppna förskolan på förmiddagen, for hem en snabbis och åt lunch och sedan gick vi på barngympa, en aktivitet som Milo tycker är jättekul, och det är så roligt att titta på honom när han vågar ta för sig och springa omkring med de andra, han som kan vara så blyg ibland. Idag har vi varit på bibliotekets sagoklubb och det tycker Milo också är riktigt roligt (fast i morse när jag frågade ville han vara hemma och baka muffins istället…). Det är skönt att ha några aktiviteter utöver förskolan, både jag och Milo är nöjdare när vi får göra lite saker!


Sist av allt: Grattis i efterskott Bosse! Får vi skylla på att vi är upptagna småbarnsföräldrar/egenföretagare? Eller bara förvirrade kanske? :-)


0909271 0909272 0909273

Det är lättare sagt än gjort att få en krypande bebis på bild. Inte en enda bild på Vide som står har jag lyckats få till heller, men någon gång ska jag väl hinna med!

Sagt av Milo


2009
09.24

Det är så kul att höra Milos funderingar, hur han använder språket och nya ord och uttryck han lärt sig. Här är några exempel från senaste tiden:


Jag hackar lök och råkar skära mig i fingret:

Men mammor ska inte skära med knivar, det är ju bara pappor som ska det. Visst?

(med tanke på att jag lagar i prinicp all mat här hemma kan man ju undra var han fått det ifrån!)


Milo tappar en leksaksbil som åker in under soffan:

Ååh, livet är så svårt!


Milo äter vitkål:

Helt fantastiskt gott!


Jag ska borsta Milos tänder, men han håller på och tramsar och gör en massa annat. Jag blir mer och mer irriterad, vilket Milo märker. Han tittar uppfodrande på mig:

Sluta nu med de här barnsligheterna, mamma!

Gissa om jag kunde hålla mig för skratt?